Klimatkompensation som avlatsbrev är en myt

Jag läste bloggen thefutures inlägg med slutsatsen att klimatkompensation är ett avlatsbrev, och kände att jag kanske behöver lägga några minuter på att förklara varför jag tror det är helt fel slutsats.

Först och främst, mycket i inlägget har jag inte några invändningar mot alls. Grundläggande beskrivning om atmosfären och klimatförändringarna är bra, hur akut läget är håller jag verkligen med om, det det enorma behovet av reella utsläppsminskningar likaså. Samt tveksamheterna kring en framtida nytta av trädplantering relativt utsläpp som sker nu. Jag tänker inte heller i den här kommentaren försvara dåliga klimatprojekt, dåliga certifieringar, trädplantering som kompensation eller företag som kommunicerar tveksamt kring klimatkompensation.

Det jag har invändningar mot är att slutsatsen i blogginlägget inte är underbyggt av data utan – som jag tolkar det – istället utgår ifrån lite magkänsla.

För all data jag känner till – och även många beteendevetenskapliga studier – tyder på att klimatkompensation får motsatt effekt än vad blogginläggets resonerar sig fram till. Och när man tänker efter kring vilka som frivilligt klimatkompenserar – rimligtvis de som är insatta och väldigt medvetna om hur akut läget är – och beteendevetenskapen kring det, så tycker jag dessutom att den motsatta slutsatsen är mer logisk: klimatkompensation använt rätt leder till mer reella utsläppsminskningar än att inte kompensera alls. Det är således inte ett avlatsbrev utan kanske precis tvärtom, kanske det bästa verktyget vi har för att få till reella utsläppsminskningar – både hos individen som klimatkompenserar och i klimatprojektet man stöttar (om det är ett bra projekt).

Datan jag refererar till gäller både företag och privatpersoner som klimatkompenserar och kan hittas här:

  1. “The typical offset buyer directly slashed almost 17% of their scope 1 emissions while the typical non-offset buyer reduced scope 1 emissions by less than 5%.” – http://moderncms.ecosystemmarketplace.com/repository/moderncms_documents/buyers_report_-_032015.pdf
  2. “Över 85% av undersökningens svarspersoner som klimatkompenserar genom GoClimate jobbar aktivt med att sänka sitt klimatavtryck.” https://www.goclimate.com/blog/500-personer-delade-sina-tankar-om-klimatkompensering-och-goclimateneutral/
  3. ”Den seglivade myten om att klimatkompensation mest skulle vara ett sätt att köpa sig fri stämmer alltså inte.” https://zeromission.se/nyheter/pressrummet/#/publication/5d6fb93b59c6300004b164b7/59e60974c5e6500e0000fba5?&sh=false

Datan ovan ska inte ses som bevis för att klimatkompensation alltid är bra, och sambandet med utsläppsminskningar är inte heller bevisat kausalt i undersökningarna, men det ger ändå en tydlig indikation som är svår att bortse från, de som klimatkompenserar bidrar med mer reella minskningar än de som inte klimatkompenserar. Jag skulle dock gissa att kausalitet är trolig bland GoClimates användare i alla fall, eftersom vi även använder beprövade metoder för att påverka människor att minska sina utsläpp också.

Jag har även skrivit mer om beteendevetenskapen som kan förklara varför klimatkompensation använt rätt leder till reella utsläppsminskningar här: https://www.goclimate.com/blog/hur-vi-anvander-klimatkompensation-for-att-fa-folk-att-minska-sina-klimatavtryck-och-engagera-sig-mer-for-klimatet/

De företag och privatpersoner som klimatkompenserar är alltså de som minskar sina reella utsläpp mest.

Klimatkompensation leder till beteendeförändring

Dessutom får man inte glömma att pengar rätt använt kan göra stor mätbar och verifierad klimatnytta i omställningen mot en fossilfri värld! Trots att det finns dåliga projekt, projekttyper och standarder, så finns det även väldigt många bra klimatprojekt som gör reella verifierade utsläppsminskningar, något som blogginlägget – lite onyanserat kan jag tycka – inte nämner. Och det finns ett enormt behov av klimatfinansiering i världen idag om vi ska klara det här!

Utöver ovan så har många av klimatprojekten oerhört starka sekundäreffekter också. Ett exempel är vindkraft, som bland annat på grund av all klimatkompensation som investerats gjort att vindkraft utvecklats, skalats upp och därmed kraftigt minskat i pris. Och en konsekvens av det är nu att bland annat svenska vindkraftskapaciteten kommer fördubblas till 2022, och att därmed med lite tur Polen kanske faktiskt skulle kunna gå med på att lägga ner sina kolkraftverk i närmare framtid än utan all vindkraft. Fantastiskt. Tack klimatkompensation!

Så, att utrycka sig så tvärsäkert som författaren gör i inlägget när all data jag känner till, många beteendevetenskapliga studier och ett minst lika logiskt resonemang talar för motsatsen tycker jag är onyanserat och vilseledande.

Tänker jag fel? Jag ändrar mig gärna om något ovan inte stämmer. Jag är inte ute efter att vinna någon argumentation, jag vill verkligen bara försöka förstå det här.

Som en sidonotering, så har jag funderat på något som kan påverka våra olika slutsatser, där vi kanske har olika utgångspunkt. Och det är hur sannolikt vi tror det är att världen som den ser ut idag – med politiska läget i USA, Ryssland, Kina, Brasilien och även när man ser reaktioner i Sverige när bensinpriser riskeras höjas – bara ska ta sitt förnuft till fånga och sluta bränna fossila bränslen. Hur mycket vi än skulle vilja det, är det verkligen en sannolik väg framåt? Jag tror vi behöver vara pragmatiska när vi letar och testar lösningar, vi har inte tid att vänta på den perfekta lösningen.

Vill du vara med att stötta omställningen till en fossilfri värld (samtidigt som du jobbar på att minska dina utsläpp)? Join us!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *